jag har nog inte någon riktig åsikt om det då jag aldrig faktiskt har haft ett riktigt förhållande men jag tror nog att det är något mysigare att ha fredagsmys med en kille som håller om en än att sitta själv med en filt. så ett förhållande. för att bara få känna att en annan person känner precis samma sak som en själv. den känslan vet jag är ganska mäktig. den bara tar över en totalt och inuti bara kollapsar man och försöker påminna sig själv om att det faktiskt är på riktigt och hur man som två rör sig som en och bara älskar varandra så genuint och försiktigt men samtidigt allt på en och samma gång. och för alla går det inte bra, för vissa slutar det med att dem går skilda vägar men det är småstunderna med varandra som räknas. dem stunder som man kanske låg i soffan och höll om varandra en hel dag eller kanske den dagen man bara tog en promenad och stannade vid bryggan och pratade. det är dem stunderna mellan två personer som bara betyder så mycket och det får mig att bli så jävla ledsen. för jag vill allt det där. fuck, att du  ska va så jävla långt bort.